Den påminde mig så mycket om en dikt jag skrev i tidernas begynnelse (läs grundskolan) att jag blev lite kär. Som kär i känslan av att ha lyckats. Med vanliga ord, korta meningar, enkla medel ge ord åt det lilla och det stora samtidigt. Det självklara och det oklara. Och inte göra en så stor grej av det.
Men för att beskriva den här lilla boken, dess innehåll och stämning saknar jag rätt ord just nu. Bättre då att ge några utdrag som exempel.
Sedan kan vi tillsammans skandera Mer poesi åt barnen!
Sedan kan vi tillsammans skandera Mer poesi åt barnen!
Läs även andra bloggares åsikter om poesi för barn, Du är det finaste, Hans och Minique Hagen, Barbro Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar