"Jag är här för att skriva kärleksbrev"
Så skrev jag en gång angående mitt nya liv på LitteraturMagazinet. Ja men då kör vi:
"Älskade Jonas..."
Nytt inlägg på LitteraturMagazinet.se om Torka akdrig tårar utan handskar. Och väldigt mycket annat.
Visar inlägg med etikett facebook. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett facebook. Visa alla inlägg
2013-01-23
2012-11-23
Litteratur i världsklass kan alltid bli så mycket bättre
Vad händer om man korsar ett underhållningsprogram i tv4 med ett gäng bästsäljande författare och ett gäng kända klassiker? Nytt inlägg på LitteraturMagazinet för dig som vill veta!
2012-09-15
Man måste köpa en bok för att få komma riktigt nära
Först tänkte jag skriva ett brandtal mot detta att så många läser men inte ger sig tillkänna. Jag vill ju veta vad ni tycker, vad ni tänker, vad ni äter i sängen. Men sedan tänkte jag på de gånger jag själv kämpat för att få klassa mitt arbetsmaterial som just arbetsmaterial och därmed lite privat, och min e-post som min e-post och därmed lite privat, och mitt sätt att skriva och tala som just mitt sätt att skriva och tala och därmed lite personligt så gjorde jag idag en kovändning. Jag vill inte vara sån. En sån som måste veta.
Den som skriver en bok eller artikel eller något annat som går i tryck vet ju inte heller vilka alla läsare är, varför måste man som bloggare nödvändigtvis veta det? Jag kanske bryter mot något slags budord här eftersom jag inte är så insatt i bloggetiken utan bara gillar skrivandet och formen, men då får det väl vara så. "Du skola icke acceptera anonyma läsare i din statistik. Du skola hedra dina läsares facebooksidor och livsstilsbloggar så att de vilja återgälda dig med rikligt med länkningar. Du skola icke läsa utan att även kommentera på det att du må bli borttagen från någons topplista." Bah!
Det är klart att man med en blogg får möjligheten till direkt respons, något som säkert en del författare är avundsjuka på. För när får de egentligen veta vad folk tycker? När det kommer brev via omvägen om förlaget? När det är författarträffar och signering i julhandeln? Alltså när folk har gjort sig fina och övat på sin kärleksförklaring till den tredje romanen om kommissarie Claesson framför spegeln. När man måste köpa en bok för att få komma riktigt nära, så att man kan säga att den ska dedikeras till Anneli utan e på slutet samtidigt som man sniffar lite diskret på tweedkavajen.
Fan, om någon tycker att det känns mer värt så är inte jag den som är den. Jag kan ordna en bloggförfattarafton. Jag kan göra snittar med små räkor och dillvippor och ni kan få ringla i kö genom tvättstugan och hallen för att få köpa blogginlägg som jag har printat ut och sitter vid köksbordet och signerar sirligt i min långa trippelvirade halsduk. Kan till och med ställa upp på bild med alla som vill hålla mig om axlarna och låtsas att vi är bundis. Välkomna!
För att visa god ton, det vill säga inte sitta och vara hemlig och klaga på alla andra som är det, så tänker jag snart komma ut med besked. Filar på den där texten som ska säga lagom mycket om vem jag är och utelämna lagom mycket av det där som inte är så smickrande eller säljande, men som ändå bör skina igenom för att göra mig mänsklig. En svår konst.
Den som skriver en bok eller artikel eller något annat som går i tryck vet ju inte heller vilka alla läsare är, varför måste man som bloggare nödvändigtvis veta det? Jag kanske bryter mot något slags budord här eftersom jag inte är så insatt i bloggetiken utan bara gillar skrivandet och formen, men då får det väl vara så. "Du skola icke acceptera anonyma läsare i din statistik. Du skola hedra dina läsares facebooksidor och livsstilsbloggar så att de vilja återgälda dig med rikligt med länkningar. Du skola icke läsa utan att även kommentera på det att du må bli borttagen från någons topplista." Bah!
Det är klart att man med en blogg får möjligheten till direkt respons, något som säkert en del författare är avundsjuka på. För när får de egentligen veta vad folk tycker? När det kommer brev via omvägen om förlaget? När det är författarträffar och signering i julhandeln? Alltså när folk har gjort sig fina och övat på sin kärleksförklaring till den tredje romanen om kommissarie Claesson framför spegeln. När man måste köpa en bok för att få komma riktigt nära, så att man kan säga att den ska dedikeras till Anneli utan e på slutet samtidigt som man sniffar lite diskret på tweedkavajen.
Fan, om någon tycker att det känns mer värt så är inte jag den som är den. Jag kan ordna en bloggförfattarafton. Jag kan göra snittar med små räkor och dillvippor och ni kan få ringla i kö genom tvättstugan och hallen för att få köpa blogginlägg som jag har printat ut och sitter vid köksbordet och signerar sirligt i min långa trippelvirade halsduk. Kan till och med ställa upp på bild med alla som vill hålla mig om axlarna och låtsas att vi är bundis. Välkomna!
 |
| Sen är det raka tangovägen till Let's dance där jag ska flämta upphetsat och kindpussas med främlingar så det står härliga till |
För att visa god ton, det vill säga inte sitta och vara hemlig och klaga på alla andra som är det, så tänker jag snart komma ut med besked. Filar på den där texten som ska säga lagom mycket om vem jag är och utelämna lagom mycket av det där som inte är så smickrande eller säljande, men som ändå bör skina igenom för att göra mig mänsklig. En svår konst.
2012-04-05
Ligga hemma på sametsdivanen och käka små påskägg med foliepapper
Livat på Facebook vill jag lova. Just nu fantiserar jag om dinosaurier: http://www.facebook.com/Brodtext
Tids nog ska jag också få ork att lära mig hur man direktuppdaterar på bloggen när man skrivit på Facebook och viseversa. Så att jag kan ligga hemma på sametsdivanen och käka små påskägg med foliepapper istället medan jag funderar ut storverk som jag faktiskt hinner skriva också. Just nu är det bara bloggande och facebookande och... om man skulle börja Twittra kanske... eller videoblogga... hmmm....
Tids nog ska jag också få ork att lära mig hur man direktuppdaterar på bloggen när man skrivit på Facebook och viseversa. Så att jag kan ligga hemma på sametsdivanen och käka små påskägg med foliepapper istället medan jag funderar ut storverk som jag faktiskt hinner skriva också. Just nu är det bara bloggande och facebookande och... om man skulle börja Twittra kanske... eller videoblogga... hmmm....
2012-04-03
De alldeles för snabba tankarna
Som sig bör har din favoritblogg nu även en facebook-sida: http://www.facebook.com/Brodtext
Hälsa på och gilla vetja så kan vi slå följe i statusuppdateringarnas tidevarv. Hoppas att du dessutom har några fantastiska tankar om vad jag ska fylla denna nytillkomna publiceringsplattform med (jag som har svårt för att hinna med den första, puh!). Tveka inte att dela med dig.
Själv leker jag med tanken att jag på Facebook kan få utlopp för de alldeles för snabba tankarna och de sanslösa uppslagen som kommer över mig dagligen. Varvat med några fina citat och tankar om skrivandet och livet så klart.
Kärlek och vässad penna!
Hälsa på och gilla vetja så kan vi slå följe i statusuppdateringarnas tidevarv. Hoppas att du dessutom har några fantastiska tankar om vad jag ska fylla denna nytillkomna publiceringsplattform med (jag som har svårt för att hinna med den första, puh!). Tveka inte att dela med dig.
Själv leker jag med tanken att jag på Facebook kan få utlopp för de alldeles för snabba tankarna och de sanslösa uppslagen som kommer över mig dagligen. Varvat med några fina citat och tankar om skrivandet och livet så klart.
Kärlek och vässad penna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)