Ett Kalle Anka-barn med magiska nycklar

Ny krönika på LitteraturMagazinet om det där konstiga som kallas livet som man aldrig vet vart det ska ta vägen.

Allt är Jan Guillous fel

Jag är i stort behov av tid och har kommit fram till att det är Jan Guillou som har tagit den. Eller någon annan. Mer begripligt blir det om man läser krönikan på LitteraturMagazinet som även lanserat den nya avdelningen Skriv! idag. För oss som skriver - eller skulle vilja om vi hade tid.

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, skriva, tid, Jan Guillou

Läsning till varje pris

Läsambassadör Johan Unenge menar att vi måste få barn att läsa till varje pris, till och med muta dem. Orden väcker blandade känslor. Nytt inlägg på LitteraturMagazinet om läsgodis, blingbling och vikten av att diskutera det onämnbara.

Kommande svenska litteraturtraditioner

Slaget är förlorat, påsken är deckarnas högtid. Men vi kan ju förekomma när det gäller andra helgdagar som liksom blivit lite blassé. Hela listan finns på LitteraturMagazinet. Varsågod Norge!

Om detta med kärleken och frälsningen och skillnaden dem emellan

Du har väl inte missat recensionen som fick strålande recensioner?

Det handlar så klart om Liknelseboken av PO Enquist och du hittar den på LitteraturMagazinet.

Böckerna vi vill leva och karaktärerna vi låtsas vara

Har du en Jane Austen-garderob? Eller drömmer du som jag om ett liv på öde ö med en skön snubbe som heter Fredag?

Nytt inlägg på LitteraturMagazinet om vilka böcker vi skulle vilja kliva in i och leva.

Ge oss vår folkfest tillbaka

Jag blir alltid sentimental när det kommer till bokrean; tänker på den gamla goda tiden och förfasas över årets utbud. Allt jag kan göra är att berätta hur det brukade kännas och tala om vad jag vill mötas av när dörrarna till bokhandeln glider upp på tisdag.

Nytt inlägg på LitteraturMagazinet med andra ord.

Upprepningen som skapar en vana, som leder till ett behov

Med en poetisk touch ber jag klagande stockholmare att veta hut i nytt inlägg på LitteraturMagazinet. Och så lovar jag kanske lite för mycket åt det husmoderliga hållet.

Säg något man inte kan skriva om. Säg vad livet vore utan fantasi.

Vinterns baciller håller mig i sitt grepp och har nu inte bara angripit öron-näsa-hals utan även min hjärna. Därav temat på det senaste inlägget på Litteraturmagazinet. Sniglar. Och vikingar.  

Om detta jag inget visste

"Jag är här för att skriva kärleksbrev"

Så skrev jag en gång angående mitt nya liv på LitteraturMagazinet. Ja men då kör vi:

"Älskade Jonas..."

Nytt inlägg på LitteraturMagazinet.se om Torka akdrig tårar utan handskar. Och väldigt mycket annat.

Relationerna lyfter hyfsad spökhistoria

Deckarförfattaren Kristina Ohlsson ger nu ut sin första bok för barn/unga; en spökhistoria för mellanstadiebarn som inte är så mörkrädda som jag. På LitteraturMagazinet kan du läsa hela recensionen av Glasbarnen.

Att ge böcker, ord och världar till varandra

Tillbaka från julledigheten. Och med ledighet menar jag att jag inte hunnit skriva, inte orkat läsa och inte haft internet på vad som känns som ett årtusende. Ytterligare lådor att packa upp och en del andra bestyr men snart ska vargen i mig nog få sitt lystmäte. Vi får väl se om denna litterära och sociala svält varit bra för inspirationen och lusten eller ej.

Går ut lite lugnt med att, som alla andra, blicka tillbaka på året som gick. Vi börjar med böckerna; vad är det egentligen jag kommer att minnas från 2012? Nytt inlägg på LitteraturMagazinet om vad som betydde mest, för det var inte innehållet.

De där guldkornen som av olika anledningar gör mig lycklig bara jag ser deras ryggar

Vad är en kärlekshylla? Nytt inlägg på LitteraturMagazinet om viktiga böcker och och hur man ska förhålla sig till dem.

En medryckande julsaga med plats för samtal och känslor - och året otrevligaste tomte

Jul i stora skogen av Ulf Stark och Eva Eriksson. Sträckläs fram till dagens kapitel, njut i ett svep på julafton eller slå in till nästa år om du får lite papper över. Ny recension på LitteraturMagazinet

En melodiös barnbok om vänskap och vikten av att få tänka till punkt

Läs recensionen av Mormors sjal av Åsa Lind på LitteraturMagazinet. En riktigt fin julklapp.

Det är just de där odödliga orden som bekymrar mig

Olästa klassiker. Detta otyg som står och petar en på axeln hela tiden. Ntt inlägg på LitteraturMagazinet!

Ett sätt att få en klassiker läst är kanske att hänga den på väggen.
På toaletten kanske? Postertext gör fenomenal konst av de stora.

"Öh, läser du snusk eller?"

Snart dags att utse årets julklapp och det firar jag inte med att dras med i spekulerandet. Istället funderar jag lite kring snusk, kollektivtrafik och boktryckarkonsten överlevnad. Allt är som vanligt med andra ord, nytt inlägg på LitteraturMagazinet

En alldeles egen klang som är så vacker, i all sin opolerade, ogenomtänkta enkelhet.

Förstår ni hur många fantastiska berättelser det finns som inte släpps ut för att människor går omkring och är rädda för att stava dem fel? Nytt inlägg på LitteraturMagazinet om vems ord som är viktiga att värna.

Jag har en skicklig krigare på min sida

Försöker mig på den fina konsten att recensera. Men det blev mer känsla än objektiv analys. Som vanligt. Läses med fördel på LitteraturMagazinet

Grenslar en vildhäst i farten eller flyr från ett våldsamt äktenskap i Degerfors. Medan livet står där och viftar

Två kvällar i rad har jag plockat fram samma gamla text. Den som bott flera år i mitt huvud och är i princip klar, men på papper finns endast en bråkdel.

Än så länge. Den har fått vila länge nu. Livet kom emellan den och mig. Livet studsar fortfarande omkring mellan oss, kanske mer än nånsin, viftar frenetiskt med sina olika beståndsdelar och skriker Luften är fri! Luften är fri! Så jag ska varken lova mig själv eller min historia eller någon annan att detta är något jag kommer att ägna mig åt mer regelbundet från och med nu. Det brukar bli bäst så. Att inte lova. För då skriver jag riktigt bra och känner mig makalöst lycklig under tiden.

Jag går in i den här historien, och andra, som i en Narnia-garderob. Kliver in i världen och känner mig som hemma. Öppnar skåp och känner på lakanen. Går runt med händerna bakom ryggen, hummar och tittar på fotografier medan någon blir klar i badrummet. Sitter där med min kaffekopp och lyssnar på vad folket som jag har skapat har att säga varandra. Hör röster.

Ja det här låter ju fullkomligt normalt, eller hur? Men tänk tanken en gång till och upptäck att det kanske inte är mycket konstigare än att vissa ser sig själva knalla runt i inredningstidningarnas stylade miljöer. Eller blir förälskade i en lagom trovärdig karaktär i någon vampyrfilm och bara väntar på att få rymma tillsammans.

Att leva sig in i böcker medan man läser är (till en viss grad) socialt accepterat. Det är många som gör det. Att leva sig in i sina egna historier är fortfarande tabu (motbevisa mig gärna). Och samtidigt så nödvändigt för att kunna fullfölja dem. För att man därmed säger att de är bra. Att man är någon. Det är en icke-accepterad verklighetsflykt eftersom man gör ett mer eller mindre medvetet ställningstagande när man säger nej till mycket av det livet har att erbjuda så som tv-tittande och gympa i grupp och istället ägnar sin lediga tid åt sina egna fantasimonster. Utan att mena det säger man till folk att de inte är intressanta nog, inte viktiga nog för att vinna den här uppmärksamhetsstriden. Allt jag kan säga är förlåt och att jag hoppas att du snart hittar fram till din egen Narnia-garderob. Grenslar en vildhäst i farten eller flyr från ett våldsamt äktenskap i Degerfors. Eller vad du nu vill skriva om. Medan livet står där och viftar förgäves.