Till alla nyfikna själars stora glädje

Antingen är det mina närmast sörjande som inte har något bättre för sig än att besöka min blogg flera gånger dagligen, eller så har jag faktiskt ett helt litet gäng följare (visst låter det lite sektlikt?).

Tyvärr vet jag knappt vem någon är, det känns som att kila stadigt med någon men inte veta vem eftersom det var mörkt när man trevade sig fram till varandra på dansgolvet och sedan dess är det ingen som hittat strömbrytaren. Är det han den finnige Harry Potter-nörden? Är det hon på banken med byxdressen?

Nej, jag har verkligen ingen aning om vilka ni är men inser att jag nog får skylla mig själv. Jag är ju inte fullkomligt ohemlig heller. Så till alla nyfikna själars stora glädje kan meddelas att jag gör tappra försök att skriva en härlig om-text om mig själv. Lagom catchy, lagom pretto. Svårare än man kan tro, i alla fall om man inte är en total sellout utan liksom lite petig så där. En del är petiga med maten, andra väljer läppstiftsnyans i dagar eller besöker forum som enbart handlar om bilklädslar innan de kan bestämma sig. Själv är jag petig med ord, i synnerhet när de ska handla om mig själv.

Och vad är egentligen intressant att veta? Vad ger rätt bild av mig och vad är förresten rätt bild? Allt jag vet är att det är trevligare med en bild över huvud taget än ingen bild alls.

Den som lever får se vad det lider. Den som inte kan tygla sig är välkommen att skicka in trevliga frågor om favoritadjektiv, skämsbok och vad jag skulle ta med mig till en öde ö.