Ingen ramlade i trappan med marängen

Idag vankas det nobelmiddag med kungen och fanfaren och allt det där andra som är same procedure as last year (förlåt, kom visst att tänka på Grevinnan och betjänten där). Eftersom jag är både matlagare och skribent så ska jag som vanligt försöka få en glimt av efterrätten, konstatera att ingen ramlade i trappan med marängen i år heller, och lyssna på litteraturpristagarens tal.

Ja, så mycket mer har jag väl inte att säga om det mer än att jag gärna vill vinna själv snart men att jag även blir glad om jag bara får komma och äta en bit. Jag är inte den som är den.

Om någon får nys om ett pris som är lite lättare att vinna så får ni gärna höra av er till mig. Tills dess säger vi återigen grattis till finaste Tomas Tranströmer.

APRIL OCH TYSTNAD
Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

Det enda som lyser
är gula blommor.

Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.

(ur SORGEGONDOLEN 1996)

Läs även andra bloggares åsikter om nobelpris, Grevinnan och betjänten, Tomas Tranströmer, poesi