För att dra ner detta resonemang på absolut nördnivå så ska jag nu övergå till typsnitt. Jag kan inte mycket om dem, men tack vare csn så kan jag något mer än gemene man. Därför vill jag gärna förklara varför vissa typsnitt är så mycket bättre än andra. Men det går inte. Jag kan bli handlöst förälskad - men vet inte varför. Jag har berättelser på gång som jag inte vet hur de ska sluta, men jag vet vilka typsnitt som skulle passa ypperligt till dem.
De imperfekta av Tom Rachman. Kärlek vid första ögonkastet trots att jag inte hade en aning om vare sig handling eller språk. Jag kan inte säga vad det är med typsnittet (Panhandler för den som är intresserad) men jag blev så egendomligt kär. Det var första gången jag övervägt att köpa ett typsnitt. Jag ville äga det, krama det, tatuera min kropp och skriva mina inköpslistor med det. Det är som pepparkakskristyr, det faller vita flingor när jag läser, det luktar julkryddor och gran.
Nu har den första förälskelsen lagt sig och snart ska jag ge mig i kast med innehållet bakom den snirkliga titeln. Läs gärna mer om boken De imperfekta och om Panhandlers upphovsman David Buck. Han har minsann mejslat fram en hel del fina men framför allt roliga typsnitt genom åren.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, författare, Tom Rachman, De imperfekta, typsnitt, Panhandler, David Buck
1 kommentar:
Mycket vackert. Lägger till i min samling.
Skicka en kommentar