Sidor

2012-04-29

Kan du rita en fluga som åker offpist så är jobbet ditt

Jag har en liten tanke, på gränsen till idé, knappt en vision.

Jag har en älsklingstext liggandes som ingen verkar vilja ha, fast den är så bra i all sin besynnerlighet. Jag funderar på att göra den till en bok. En e-bok. Eller en app, eller både och. Mest för att testa hur svårt det kan vara och hur det skulle kännas att gå i mål med projektet.

Jag tror nästan att jag har bestämt mig. Men jag har ett problem.

Anledningen till att ingen förstår storheten med min text (ursäkta ödmjukheten), är att den saknar bilder. Det är nämligen en barnslig berättelse. Om djur. På något slags rim. Men eftersom den innehåller ord som hamnmagasin, skatteparadis och servicehus så finns det ett visst behov av bilder. Jag vet precis vad jag vill ha men eftersom jag knappt kan hålla i en penna så finns det ju ingen anledning att inbilla sig att man är någon slags Rembrandt. Här slösas ingen tid, outsourcing får det bli:


Sökes: grym illustratör som inte vill ha betalt.
Finnes: en text i elva verser om olika djur.
Arbetsuppgift: rita bilder till dessa verser föreställande djur, gärna ganska naturtrogna, som naturvetenskapliga illustrationer fast med en twist. Vi snackar bärfisar, gorillor, ormvråkar, igelkottar, rödspättor osv.
Kvalifikationer: kan du rita en fluga som åker offpist så är jobbet ditt.
Material: du måste på något fancy sätt få in dina bilder i min dator med bibehållen superkvalitet så om du har tillgång till en wackombräda eller liknande så kommer det här bli skitbra.
Tillträde: när som helst och jättesnart.


Hör av dig till brodtext[at]gmail.com så gör vi business och success.



Om ändå Rembrandt vore här...



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , 

2012-04-24

Till alla nyfikna själars stora glädje

Antingen är det mina närmast sörjande som inte har något bättre för sig än att besöka min blogg flera gånger dagligen, eller så har jag faktiskt ett helt litet gäng följare (visst låter det lite sektlikt?).

Tyvärr vet jag knappt vem någon är, det känns som att kila stadigt med någon men inte veta vem eftersom det var mörkt när man trevade sig fram till varandra på dansgolvet och sedan dess är det ingen som hittat strömbrytaren. Är det han den finnige Harry Potter-nörden? Är det hon på banken med byxdressen?

Nej, jag har verkligen ingen aning om vilka ni är men inser att jag nog får skylla mig själv. Jag är ju inte fullkomligt ohemlig heller. Så till alla nyfikna själars stora glädje kan meddelas att jag gör tappra försök att skriva en härlig om-text om mig själv. Lagom catchy, lagom pretto. Svårare än man kan tro, i alla fall om man inte är en total sellout utan liksom lite petig så där. En del är petiga med maten, andra väljer läppstiftsnyans i dagar eller besöker forum som enbart handlar om bilklädslar innan de kan bestämma sig. Själv är jag petig med ord, i synnerhet när de ska handla om mig själv.

Och vad är egentligen intressant att veta? Vad ger rätt bild av mig och vad är förresten rätt bild? Allt jag vet är att det är trevligare med en bild över huvud taget än ingen bild alls.

Den som lever får se vad det lider. Den som inte kan tygla sig är välkommen att skicka in trevliga frågor om favoritadjektiv, skämsbok och vad jag skulle ta med mig till en öde ö.


2012-04-17

Inget bajs på de broderade smaragdgröna tofflorna

Jag har varit med om flera konstiga skrivövningar men jag tror att den här tar priset. Uppgiften var att i både tredje person och jag-form skriva om en tvåhövdad man som rymmer från en cirkus.

Ja, ni hör ju själva. Resultatet lät inte vänta på sig och jag vill varna känsliga läsare eftersom det förekommer både människohandel och tortyr, tidelag och självstympning. Men det är också en berättelse om frihet, vänskap och längtan efter att få bestämma över sitt eget liv. Se där, vilken fantastisk teaser! Omöjligt att inte läsa vidare va? Låt mig presentera Heinz och Hermann Kellermann.

2012-04-16

Lite lätt medeltida om du förstår vad jag menar

Det är ju populärt att hitta på sin egen genre nu för tiden. Jens Lapidus hittade på Stockholm Noir, Denise Rudberg skriver Elegant Crime och så finns det visst något som heter Wine Crime. Ja, nånting ska man ju göra för att vara unik, men om trenden håller i sig så riskerar det att bli lite som med snygga vinflaskor; de distraherar oss så att vi ska glömma det mediokra innehållet.

Funderar på vad min genre skulle heta om jag hade någon och om jag var någon. Nu pendlar jag ju mellan så olika stilar och innehåll så jag kan nog inte stadga mig i en enda genre riktigt än. Men jag har så klart mina specialiteter. Till exempel så skildrar jag gärna och med värme vita medelålders män  när jag skriver, vad skulle en sådan genre kallas för? Könsföräderilitteratur kanske? Fast det låter ju inte så säljande.

Långa dialoger, gärna enbart dialoger, är en annan sak som kan uppehålla och underhålla mig i timmar. Pratprosa?

Dessutom hittar jag gärna på absurda historier om tragiska livsöden som kännetecknas av att människor, miljöer och handlingar är smutsiga, förvridna, groteska. Lite lätt medeltida om du förstår vad jag menar. Man ska vilja duscha och titta på en förutsägbar sitcom med pålagda skratt när man läst färdigt. Denna genre hade jag tänkt kalla Filthy Fiction men det var visst några snusklitteratur-författare i London som hade annekterat det uttrycket, förutom att det i första hand verkar vara namnet på någon dj-konstellation vars musik jag inte kunde bry mig mindre om.

Nå ja. Varför måste det vara på utrikiska? Skabrös Saga låter väl fint? Ett vansinnigt exempel på en sådan kommer imorgon.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2012-04-08

Att förlora sig i ord

Jag gillar ord. Jag gillar wordle. Jag gillar kärlek. Då kan det bli så här.



Synonymer är ett rackarns trevligt påfund. Kan leta i oändlighet efter det rätta ordet när jag känner att jag har fått ett mindre bra om bakfoten. Bläddrar och bläddrar och får nya uppslag, till slut vet man inte var man började. Som att äntligen hitta den första kantarellen och sedan vänja ögonen och hitta nästa, och nästa, och nästa tills korgen är full och hjärtat lyckligt men himlen mörk och bilen som bortblåst. Med den viktiga skillnaden att det sällan är lika farligt att förlora sig i ord som att gå vilse i skogen.

2012-04-05

Ligga hemma på sametsdivanen och käka små påskägg med foliepapper

Livat på Facebook vill jag lova. Just nu fantiserar jag om dinosaurier: http://www.facebook.com/Brodtext

Tids nog ska jag också få ork att lära mig hur man direktuppdaterar på bloggen när man skrivit på Facebook och viseversa. Så att jag kan ligga hemma på sametsdivanen och käka små påskägg med foliepapper istället medan jag funderar ut storverk som jag faktiskt hinner skriva också. Just nu är det bara bloggande och facebookande och... om man skulle börja Twittra kanske... eller videoblogga... hmmm....

2012-04-03

De alldeles för snabba tankarna

Som sig bör har din favoritblogg nu även en facebook-sida: http://www.facebook.com/Brodtext

Hälsa på och gilla vetja så kan vi slå följe i statusuppdateringarnas tidevarv. Hoppas att du dessutom har några fantastiska tankar om vad jag ska fylla denna nytillkomna publiceringsplattform med (jag som har svårt för att hinna med den första, puh!). Tveka inte att dela med dig.

Själv leker jag med tanken att jag på Facebook kan få utlopp för de alldeles för snabba tankarna och de sanslösa uppslagen som kommer över mig dagligen. Varvat med några fina citat och tankar om skrivandet och livet så klart.

Kärlek och vässad penna!