Sidor

2011-12-27

Den analoga tvångströjan

Så har jag då återvänt från julfirandet i söder. Ingen snö där men väl en snödroppe som vaknat lite för tidigt. Tanken var att ledigheten skulle ge mig både tid och ork att skriva och blogga och tänka ut nya historier och ämnen att ta upp. Och det skulle bli så långt och genomtänkt och fyndigt och djupt.

Men lagom till julafton så dog internet och grannen som sköter ruljansen hade dragit till Australien av alla ställen. Men det är väl som det ska vara på julen, man tvingas umgås och ha trevligt istället och det är ju inte helt fel. Till och med tonåringarna i släkten fann sig tillrätta i den analoga tvångströjan och drog igång en dansföreställning.

Eftersom grannen ämnar stanna på andra sidan klotet i ett antal veckor till så inhandlades i desperation ett mobilt bredband. Efter många om och men behagade det fungera och snart var det lång kö för att få använda det. Längst fram stod så klart systersonen som fått en hett efterlängtad surfplatta och mannen som behövde kolla sportresultat. Själv fick jag en snabb glimt av min inbox men så mycket kreativt skrivande blir det inte med halva släkten hängandes över axeln.

Men nu är jag som sagt tillbaka i min verklighet och vardag, det vill säga jag har en pålitlig uppkoppling men varken ork eller tid att skriva så mycket som jag skulle vilja. Ska ta mig ett glas julmust och en funderare och kanske kommer jag på någon slags plan för hur jag ska kunna göra 2012 till ett bättre skrivarår. Alla tips mottages med glädje, men om du förordar amfetamin så vill jag bara meddela att riktigt så viktigt är skrivandet inte, inte för mig i alla fall.

Ja, så är det dags att knyta ihop julsäcken för den här gången. Fint som snus hade vi det, alldeles lagom gemytligt och ingen stress alls. Jag träffade en av mina bästa vänner för första gången på flera år och det kändes som igår. Precis som det ska vara alltså. Jag presenterades för en fantastisk kenyansk kvinna som minsann satte nytt ljus på saker och ting trots att vi inte kunde kommunicera. Nu sitter jag här med en bit skinka som vi fick med oss på färden och en gudomligt stark senap som står för så mycket mer än det är möjligt att beskriva.

Nu kryper jag ner med nya numret av Skriva som låg och väntade på mig på hallmattan när jag kom hem. Finns en viss risk att jag inte kommer att få så mycket sömn i natt alltså men sånt får man ta ibland. Bra läsning är ju hela poängen med mellandagarna. God fortsättning!

1 kommentar:

Marthina, Holmbytorp sa...

Lånar det briljanta uttrycket i titeln! Och det fina om senapen, nu gråter jag. Kram.