2012-10-09

Jag ropar Äntligen! utan att syfta på nobelpriset

Tack alla ni trogna som tittar in här varje dag i hopp om livstecken. Ni förstår, det är så många och stora och spännande och galna saker på gång så jag har inte ens tid för tandtråd (förlåt tandläkar-Marie!). Till och med minsta facebookuppdatering har fått stryka på foten då jag bestämde mig för att ägna den lilla tid jag har över åt att hylla andra bloggares gärning. Stilla mitt bloggsamvete alltså. Och så har jag ett helt gäng fantastiska böcker och tidningar vingligt staplade vid min säng, som sig bör på hösten innan elementen gått igång för fullt.

En sak kan jag ju berätta, även om det inte har det minsta med skrivande att göra. Jag ropar Äntligen! utan att syfta på nobelpriset för vi har, just det, äntligen, köpt ett litet hus. Det är mexitegel och fönsterluckor, furutak och raka rabatter men vi ska fylla det med så mycket hjärta, charm och kaos det bara går. Och hallonbuskar.

En annan sak kan jag inte berätta även om det har allt med skrivande att göra. Det är i alla fall något som tagit mycket tid eftersom det behövde styras upp och planeras noga och jag vet inte hur bra tajming det var egentligen, att flytta upp min hobby ett pinnhål just nu. Samtidigt som jag som sagt köper hus och ska besiktiga varje planka, googlar allt från räntor till uppvärmningsalternativ och fönsterkitt, planerar flytt av allt från familjemedlemmar och möbler till elavtal, köper och säljer bilar, försöker få någon att laga min telefon och vårdar de febriga små. Till råga på allt ska jag kanske, när allt är i rullning, erbjuda mina tjänster gällande ett hemligt projekt. Så hemligt så jag knappt vet nåt själv. Det känns bara så rätt att mejla iväg ett Hej, jag kan hjälpa dig, jag är grym! För att jag kan. Vi får väl se.

Jag vill ju fortfarande veta vem som vinner,
men jag följer hellre andras spekulerande än ägnar mig åt det själv.

3 kommentarer:

Marthina, Holmbytorp sa...

Ett inlägg fyllt av sprudlande glädje! Heja dig!

Kafka på jobbet sa...

Detta med att säga A men inte säga B får det snart vara nog med. Kom igen nu! Pallar inte spänningen längre.

Brödtext sa...

Kanske säger B imorgon, okej? Och alla kommer ändå säkert bara tänka aha, var det allt? Det är bara jag som är helt hyper över precis allting.