2012-07-15

För att jag behöver honom likt kaffe i ottan

Jag vill gärna hävda att det blir mycket finläsning på ledigheten. Inte ligger jag och sandar ner billiga dussindeckare på stranden så att folk ser det! Nej, faktiskt inte. Men det beror snarare på bristen på strandväder än att jag skulle vara en litterär übermench. Men inte blir det så mycket av den fina läsningen heller, nej herregud, det senaste jag plöjde var en Amelia med frisyrspecial och "så botar du din Manhattanlängtan". Se där, nu är jag outad.

Men jo, mellan alla sminktips och ordflätor och Mulle Meck-maraton så snikar jag åt mig en och annan herdestund med Tomas. För att jag behöver honom likt kaffe i ottan, som sol på min kind, som gräs under bar fot, som en tröstefilt efter kalla bad och hårda ord.

Jag säger inte mer om något. Varsågoda, här får ni finaste sommarläsningen. Fjorton rader att blanda upp alla fiktiva trippelmord med i sommar. Eller köp en bok och ta hem priset som största prettot på Tylösand (obs! spenderar du sommaren på kulturella Gotland så får du ta i lite mer, där finns det ju folk som drejar och namedroppar spanska skinkor till och med på stranden).

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda” av Tomas Tranströmer (1989)



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer: