2012-07-25

Denna viktiga ingrediens för att man ska få både sommardiarré och en lycklig barndom

Idag har jag cyklat för första gången på åratal känns det som. Hade glömt hur underbart det är, trots värmen och den bristande konditionen. Allt blir så mycket vackrare när jag blåser förbi det i lagom takt. På en lånad dammig damhoj trampade jag mig fram till handelsträdgården och köpte världens nyttigaste och färggladaste lunch. Augustipäron, denna viktiga ingrediens för att man ska få både sommardiarré och en lycklig barndom, de går ju inte att få tag på längre så det kom nästan en tår när jag såg dem. Och ordet sen, augustipäron. Som vinteräpplen. De blir liksom ätbara bara för att de heter så snyggt.

På hemvägen cyklade jag längs med ett enormt dillfält och kunde knappt andas för att sommardoften framför andra var så stark. Och i kombination med min överhettade rödbrända kropp så var känslan av att vara en nykokt kräfta inte speciellt långt borta. Det där att förvandlas till en skalbagge, jag har full förståelse för dina tossiga infall nu Franz. Kanske är jag äntligen en prisvinnande supernovell på spåret här...




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 kommentarer:

Marthina, Holmbytorp sa...

Åh augustipäron. Det var längesen. Vi har ett träd men några päron har vi aldrig sett på det. Kram.

love sa...

Synd bara att inte augustipäronen smakar som när man var liten.
Kram från en tant.

Brödtext sa...

Nej, det är väl som med julbord; det ska finnas vissa grejer, oavsett om ingen äter dem eller tycker om dem.